Smaklökarna ändras...
Jag kommer ihåg första gången jag skulle dricka en proteindrink. Den smakade verkligen vedervärdigt. Så fruktansvärt äckligt och det tog mig en hel evighet att få i mig den... vilket gjorde att den blev ljummen och naturligtvis smakade ännu värre. Det tog bra länge innan jag började tycka att de var goda... Kanske var det när jag bytte märke? Jag minns faktiskt inte. Idag älskar jag dem. Så himla gott att ta efter ett träningspass. Som en liten godisbelöning nästan ju och det skulle kännas oerhört knepigt att inte ta en p-drink efter ett pass... Det känns ju som ett måste, en del av träningen på sätt och vis....
Det var inte länge sen jag stiftade bekantskap med caseinprotein. Tror det var i januari nån gång jag blandade ihop det till en fin pudding för första gången. Min beskrivning då var ju "Smaken av ingenting blir bara äckligare och äckligare och första gången höll jag knappt på att få i mig det utan att spy..." och det säger väl ganska mycket... men gång efter gång som jag åt det blev det godare och godare och nu tycker jag faktiskt att det är jättegott. Kan längta till min pudding om kvällarna! En riktigt härlig och god avslutning på en bra dag...
Nån gång nu under våren så började jag använda mig av Vitargo, vitargo pure som inte ska smaka nånting och man ska kunna ha i sin proteindrink utan att den ändrar smaken... Jo tjena, istället för att smaka mumsig jordgubbsmilkshake så fick jag en bautadrink som smakade trä. Blä, blä och ännu mera blä. Min smarriga proteindrink var totalt förstörd! Där krävdes det verkligen vilja för att få i sig allting... men jag har pinat i mig det ett tag nu och nu börjar det änligen smaka gott. En stor drink med en lätt smak av jordgubb (eller den smak jag har på proteinet för stunden). Mums! och nu ser jag fram emot min jättestora drink efter träningen igen! Gott, gotti gott gott!
Livet (eller smaklökarna) är allt bra knepigt ibland... Jag håller dock fast vid att jag inte tycker om gurka... inte heller gröt, paprika, tårta eller burkananas! =)
Det var inte länge sen jag stiftade bekantskap med caseinprotein. Tror det var i januari nån gång jag blandade ihop det till en fin pudding för första gången. Min beskrivning då var ju "Smaken av ingenting blir bara äckligare och äckligare och första gången höll jag knappt på att få i mig det utan att spy..." och det säger väl ganska mycket... men gång efter gång som jag åt det blev det godare och godare och nu tycker jag faktiskt att det är jättegott. Kan längta till min pudding om kvällarna! En riktigt härlig och god avslutning på en bra dag...
Nån gång nu under våren så började jag använda mig av Vitargo, vitargo pure som inte ska smaka nånting och man ska kunna ha i sin proteindrink utan att den ändrar smaken... Jo tjena, istället för att smaka mumsig jordgubbsmilkshake så fick jag en bautadrink som smakade trä. Blä, blä och ännu mera blä. Min smarriga proteindrink var totalt förstörd! Där krävdes det verkligen vilja för att få i sig allting... men jag har pinat i mig det ett tag nu och nu börjar det änligen smaka gott. En stor drink med en lätt smak av jordgubb (eller den smak jag har på proteinet för stunden). Mums! och nu ser jag fram emot min jättestora drink efter träningen igen! Gott, gotti gott gott!
Livet (eller smaklökarna) är allt bra knepigt ibland... Jag håller dock fast vid att jag inte tycker om gurka... inte heller gröt, paprika, tårta eller burkananas! =)
Kommentarer
Postat av: Petra
Härligt, då kanske det finns hopp om att även jag ska få ner caseinproteinet en vacker dag :D
Jag har nu passerat spystadiet, men gott är det då inte än :S
Postat av: Annie
Haha ja smaklökarna kan verkligen spela en spratt. Själv älskar jag mitt casein, men har väldigt svårt för vassle fortfarande...
Postat av: Annelise
He-he;) Kul och intressant det där att känna hur man kan ändra uppfattning om något:) I detta fallet kanske det har betydelse att träningen är något väldigt positivt och det positiva är så positivt att det negativa blir positivt;) eller något i den stilen...?;)
Trackback
