Du är inte ensam i en diet...

En kväll här om veckan:
John
: Vad tänker du mest på nu inför de kommande drygt fyra veckorna?
Jag: Inte vet jag, som vaddå menar du?
John: Ja, tänker du mest på tävlingen eller är det nått annat?
Jag: Nej, nästan inget på tävlingen...
John: Nähä, är det då XXX, eller är du kanske orolig att du inte kommer att få några julklappar på julafton?
Jag: VA?!?!
John: Ja, det har ju inte varit ditt snällaste år direkt... ;)

En himla rolig kommentar men kanske inte när det kommer till kritan. Jag har varit på diet i stort sett hela 2011. Min egna tävlingsdiet från nyår till påsk, sen en period där jag försökte hålla kvar vikten genom att fortsätta hålla samma diet som blandades med hetsätning fram till nationaldagen, sen följa uppbyggnadsdiet under några veckor för att i slutet av juli gå på ytterligare en tävlingsdiet, denna gången med hjälp. Oavsett hur gärna man vill att ens diet inte ska påverka någon annan än sig själv så gör den det. Det jag ju jag som har valt att gå på diet och ingen annan så därför borde det ju endast påverka mig kan man tycka, men så är det inte. Det påverkar alla runt omkring dig och särskilt de närmaste. Det är oundvikligt.

För det första så blir vardagen oerhört inrutad med mat, träning och att att form av spontanitet blir som bortblåst. Därför försakas vänner, roliga saker och socialt umgänge. Vill man umgås så får man acceptera de väldigt snäva gränser som finns. Dessutom så blir i alla fall jag även trött, orkeslös deprimerad, arg, ledsen, irriterad, apatisk, och utan vilja att göra någonting. Stunderna med energi, ork och glädje har varit få. Som jag fick höra igår så är det inte roligt att leva med någon som är deprimerad och det kan jag verkligen förstå. Nästa diet hoppas jag att jag kan hålla lite lugnare tempo och därmed få behålla mitt förstånd. =)

Man måste helt klart vara beredd på uppoffringar när man går på tävlingsdiet, och måste tycka att det är värt slitet och mödan. Jag har verklien haft världens bästa stöd hemifrån under hela året. Min kära pojkvän blir glad av att se mig uppfylla mina drömmar, sträva efter mina mål och tycker själv att fitness är roligt och intressant. Han har peppat mig, gått med på varje morgonpromenad/morgonlöpning, planerat hela sin dag kring mig och mina rutiner, gjort allt för att underlätta för mig, ändrat mycket i sin kost eftersom jag inte klarat av att ha någonting frestande hemma över huvudtaget (hejdå bröd, fil/yougurt, korv, ost, normala basvaror, m.m.m.m.), bitit ihop och försökt sprida kärlek när han inte fått mycket tillbaka över huvudtaget. Verkligen beundransvärt! Han är en riktig guldklimp! Det har ju som sagt inte varit mitt snällaste år... och han är nog glad nu när dieten slutar och vi kan leva ett mer normalt liv igen... som kommer att bli helt underbart! Vi var båda inställda på att det skulle bli en jobbig period, men det blev nog ändå värre än väntat. Men som sagt, att tro att en tävlingdiet endast påverkar den som dietar är naivt och därför tycker jag att det är viktigt att om man ska gå in i en tävlingssatsning så är alla parter med på det och förberedda på vad det innebär (även om man inte vet ritkigt hur man reagerar i förväg)... Det är ingen dans på rosor men tänk vilken glädje när man har nått sitt mål! =)

Kommentarer
Postat av: fitnesscoachen

Mycket bra inlägg! Precis så är det, en fitnessatsning påverkar hela familjen. Stöd hemifrån betyder allt!

2011-11-24 @ 16:52:36
URL: http://fitnesscoachen.com
Postat av: Emma s

Ååå, jag blir aldeles snuttig när jag läser det där!! Dom är så otroligt fina dom som orkar med att leva med det deffmonster man förvandlas till! Underbara mäniskor man har om kring sig!

2011-11-24 @ 18:16:44
URL: http://fitmyself.blogg.se/
Postat av: Carro

Vilket klokt inlägg!!

2011-11-25 @ 15:09:21
URL: http://sicituradastra1984.blogg.se/
Postat av: Elli

kanonbra inlägg!

2011-11-30 @ 13:30:23
URL: http://motivativeme.devote.se

Kommentera inlägget här:

Ditt Namn:
Kom ihåg mig?

Din E-mail: (publiceras ej)

Din Bloggadress/hemsida:

Kommentar till inlägg:

Trackback
RSS 2.0