Johannas Träningsblogg

Jag vet inte riktigt vad som hände... jag var på stan och tittade på när Emma poseringstränade med coach Madde... När jag gick därifrån så var jag väldigt peppad och sugen på att gå och köra hårda intervaller... allt för att bli så grym som möjligt till den 3 december... men nånstans på vägen mellan World Class och Sats försvann motiationen. Ja, den dog totalt. Jag hade inte alls lust att köra intervaller, styrketräning kanske, men inte intervaller. Funderade länge på att gå hem istället och komma tillbaka för att avverka dem senare... men John var ju redan uppe på sin crosstrainer så det kändes lite taskigt... fast jag tänkte tanken enda tills den tredje intervallen... Då insåg jag att har jag ändå kommit så långt så kan jag väl lika gärna köra klart... och så blev det också.

Mitt mindset var kanske inte det bästa. Jag kände mig sjukt irriterad innan jag började... och tyvärr inte på ett sånt sätt att jag skulle lyckas pusha mer extra mycket utan mer i ge upp-tagen... Så jag tänkte att jag håller mig på en okej nivå och får det bara överstökat, inte någon "jag tror att jag dör"-nivå med andra ord... Det verkade i och för sig väldigt svårt för jag kom till stadiet där jag trodde att jag skulle dö vid nästan varje intervall... Höll inte lika hög frekvens på trampandet jämfört med förra veckan, men jag hade ett snäpp högre på motståndet genom hela passet... Totalt tog jag mig lite längre än sist... mot slutet kom lite jävlar anamma-tänk också... Fick till ett väldigt bra intervallpass ändå... Bra att jag härdade ut.

Nu efteråt är det otroligt skönt att ha gjort det. Det känns bra i hela kroppen! Jag är nöjd.