Jag har bestämt mig...

...för att tävla i Body Fitness. Det är något som jag funderat på ett tag och särskilt nu när Emma också ska tävla. Jag var nästan säker innan, men hade bestämt mig för att göra det slutgiltiga beslutet när jag sett hur en tävling faktiskt gått till under Fitnessfestivalen. Nu tycker jag att Body Fitness egentligen är en ganska tråkig sport, men det är den enda som jag kan tänka mig att ställa upp i inom det här området. Det ska i alla fall bli väldigt roligt att vara med och nu kommer jag säkert att få äta upp att jag tycket att klassen för de korta tjejerna på FF var rätt dålig... Det jag tycker ska bli roligt är att ha ett tydligt mål, kämpa för att nå det och komma i grym form. När och hur tävlingen ska ske har jag inte helt bestämt, men mest troligt blir det nybörjartävlingen Alströmertrofén i juni som jag börjar med för att testa på hur det är och sen Fitnessfestivalen i december som riktig tävling. Det här kommer att bli superskoj ju! men först ska jag koncentrera mig på att bli frisk! =)


Några frågetecken så här på vilodagen...

Varför är det så mycket folk på gymet nu för? Hela den här veckan har det varit smockfullt... Måndagar brukar iof alltid var alite mer än vanligt, men jag var till och med tvungen att köa för att få ett skåp att låsa in mina grejer i, ett tag dessutom... Nästan samma sak igår, och knökfulla klasser och massor av folk på gymet. Flera ggr var jag tvungen att fråga om folk hade många set kvar, och fick samma fråga ställd till mig några ggr. Jag trodde sånt här bara hände efter nyår och strax innan sommaren... Har folk plötsligt gått och avgett novemberlöften eller vad händer?

Varför har min motivation till att fortsätta dieta gått och dött?
Jag har känt mig hyfsat peppad hela tiden fram tills förra veckan och nu känns det som att jag inte alls har lust. Det känns dessutom som att jag har blivit en total degklump, som att dieten inte funkar för fem öre och det enda jag kan tänka på är min ätardag på fredag kväll-lördag. Jag tänker på godis. Jag tänker på hur det skulle va om jag åt godis varje dag... fast egentligen är det inte alls nått jag vill. Jag vill gå ner några kilon till, hålla den vikten och äta måttligt med godis. Varför är det så lätt att gå upp i vikt och så svårt att gå ner? Nått som jag hoppas får igång min motivation igen är ett strålande resultat på fredags vägning men just nu känns det tveksamt... det slank ner en liten tårtbit i söndags nämligen... Det känns ännu mer tveksamt att jag kommer nå mitt mål om -2,6 kg tills den 26:e. Jag ska försöka bita ihop. Hur svårt kan det va egentligen?

Är det bara jag eller är Anna Anka rätt vettig i sin träningsfilosofi? Inte allt kanske, men ändå betydligt bättre än vad jag först fasade när jag hörde talas om programmet...

Godiset från någon ätardag sen... det enda jag kan tänka på... =S


Är detta anledningen till mina grymma pass?


On vacation...

Igen... jag är lyckligt lottad. Nästa vecka återgår allt till vardagen. =)

Slut på semestern, nästan...

idag sker första passet på gymet. vad ska det bli? Ben kanske?

Andra springturen på semestern skedde...

... innan frukost. Sjukt jobbigt! Jag ville inte alls utan blev övertalad eftersom vi hade bestämt dan innan att vi skulle ut och springa. Regn och rusk var det. Men vi sprang! i 30 min!

Sånt som man inte ska göra...

Här om dagen köpte jag ett par byxor som var lite trånga i hopp om att jag själv säkert ska bli mindre snart. De i storleken större var som ett hus och de jag köpte var lite för trånga, men inte jättemycket... Ett köp som man inte skaaa göra med andra ord, för det där med att bli lite mindre händer ju aldrig... Men man vet ju aldrig. De var sjukt snygga iaf... (men kanske bäst att kolla hur många dagars öppet köp det är???)

Ett "hinder" till min träning...

Jag har ju som sagt flyttat de senaste dagarna. Jag är numera sambo, ett resultat av gymraggning ;). Tyvärr så innebär det att jag har flyttat från att bo granne med gymet (och kunna stå iköket och spana in för att se om det är mycket folk) till att ha promenadavstånd till gymet. Numera så måste jag gå i ca 10 min innan jag är på gymet, något som jag faktiskt har oroat mig lite för och idag så visade det sig att de där 10 minutrarna har stor betydelse.
  • Jag kan inte bara träna lite snabbt och gå vidare och göra nått annat för jag måste släpa med mig kläder och sen gå omkring och släpa på gymkläderna hela tiden.
  • Jag vill träna på stört, inte om 10 minuter.
  • Vägen till gymet är oerhört väderberoende...
  • ...men är visserligen helt okej uppvärmning...
Idag tog det verkligen emot att ta mig till gymet. Igår kom jag aldrig iväg. Jag fastnade på stan, det var ju reor! Nu är dte nog slut på 2 pass om dagen ibland... men iof är det nog bara positivt. En gång räcker mer än väl. Men jag vill inte att det ska ta emot. Vill inte ha nått "hinder" till träningen för jag är rädd att jag skippar den då... idag gick det visserligen bra, men tänk alla andra dagar och om jag har mycket att göra?!?! Det finns helt klart anledning til oro, men förhoppningsvis (vilket jag tror) så komme rjag ta mig iväg ändå eftersom jag gillar träningen så mycket... men samtidigt bor det en latmask i mig också... De senaste 4 åren har jag bott granne med gymet, både i Västerås (Njoy) och i Göteborg (Sats), men det har varit mcyket förändringar på sistonde... Hoppas mina goda vanor håller i sig, men det är bara jag som kan bestämma det och jag har bestämt mig!

Västerås here I come...


Jag ska ju som sagt till Västerås idag... och på grund av min nuvarande situation som nyutexaminerad och arbetslös med för mycket tid så har jag en liten undran.



Är det nån som vet något gym som
man kan prova på/träna relativt billigt på när
man går enstaka gånger?

Gärna centralt, men har inga problem att ta mig en liten bit heller (typ Rocklunda, Lögarängen, ev. Hälla och dyl.)



på väg...


No turning back! Bara att härda ut som gäller!

"Pain is temporary. It may last a minute, or an hour, or a day, or a year,

but eventually it will subside and something else will take its place.

If I quit, however, it lasts forever."

Lance Armstrong

 

Hittade det här hos Marcus. Mycket tänkvärt... Speciellt nu när dte officiellt är 2 v och 6 dagar innan masteruppsatsen ska vara inne... och vid andra tunga tillfällen också så klart!


Public Display of Affection

Är det okej att pussas/kyssas/kramas etc. på gymet?


Gör mig svag, fet och lat anyday!

Igår tränade jag ett alldeles förträffligt bra axelpass... det gick så bra att jag borde skämmas... Jag bröjade med hantelpressar och var starkare än förra veckan och på en gång fick jag grym kontakt som sen höll i sig hela passet... Pump so mtusan. Trodde axlarna skulle explodera... Stående press bakom nacken med skivstång! Grym övning, man riktigt mööördar axlarna... Hantellyft och liknande i maskin... Tokigt bra! Även baksideövningarna gick grymt... Motivationen tröt lite när jag skulle köra mage,men jag var glad ändå... Alltså varför kan jag inte få nått "straff" för? Jag äter som en påse skräp... bara massor mackor och enorma mängder godis varje dag (snittar väl på 400-500 gram per dag minst. Jag har prcis snacksar i mig 2 st 200gr mjölkchoklad, Kittlar dödsskönt i kistan!) och sen en stor fet middag vis 22 på kvällen. Det borde INTE gå bra att träna. Men det gör det! Jag ökar till och med i vissa grejer ibland... Det är så fel... Jag har haft den här diskussionen med mig själv många gånger förut om pluggandet... Jag kan komma till en tenta och känna att jag verkligen inte pluggat tillräckligt... men sen går jag ändå därifrån med ett mycket bra/väldigt acceptabelt resultat... Vad lär man sig av det? Jo, att det går bra ändå så att man kan fortsätta och nästa gång plugga ännu mindre och fortfarande få sitt VG... Vad som hade varit bäst vore ju att få ett fett IG så att jag skärper mig och pluggar somjag ska egentligen... Samma sak är det med träningen... Jag borde vara svag som en anorektiker, lat som en soffpotatis och fet som ett fläskberg. Då skulle jag skärpa mig... för nu går det ju faktiskt bra ändå... Okej, min mage är vääldigt degig nu och jag har inte vägt så här mycket på lääänge, men det påverkar på inget sett min prestation... Jag kan springa snabbare än nånsin till och med (förutom nu när ja har ont i benet då)... Det går bra ändå! Det är bara så fel, fel, fel! Det ska INTE gå bra ändå!

Just att det går bra ändå gör ju att det blir så mycket svårare att göra rätt, för hey, det går ju faktiskt bra ändå! Aktion för att bli av med degmagen ska sättas in på måndag, när föräldrarna har åkt... Tills dess ska jag fortsätta med det här levernet! Jag är övertygad om att jag kommer få höra att jag har blivit chubby, rund i ansiktet och liknande saker nu när de kommer hit... och jag kanske är knäpp men jag är tacksam för det... för då blir det lättare att skärpa mig sen! Självdiciplinen är annars obefintlig! XD

Att slå huvudet på spiken...

http://mariaandersson.wordpress.com/2010/01/05/snacka-gar-ju/
Mycket tänkvärt, mycket bra!

Not fresh, not fresh at all...

Här hemma lyder diskussionen om vi inte skulle ha stannat istället, även fastän majoriteten är inbitna vinnarskallar... Enhälligt beslut för att stanna... En annan fråga är om vi hellre skulle ha springit nakna, och så verkar också vara fallet... Man kan även undra om han inte hade tillgång till toa innan han började springa... Och den slutgiltiga frågan är hur bajset kan vara på framsidan... kom det ut genom naveln eller? I just don't get it!!!

Vanlig träning vs. Inre träning

Fick en fråga i kommentarerna om jag även tar hand om mitt inre i form av inre träning, i detta fallet meditation. Både ja och nej skulle jag vilja säga. Jag mediterar inte, men jag anser mig vara ganska självmedveten och reflekterar kring det mesta (ingår i min utbildning), både mig själv, andra m.m. Inre träning i form av meditation känns inte som någonting för mig. Inre träning i form av självmedvetenhet, målsättningar m.m. är definitivt något för mig och det jobbar jag med varje dag.

Om det bara är blod svett och tårar... Japp, that's the way I like it. Blodsmak i munnen medan svetten och glädjetårarna sprutar. Jag gillar att träna ordentligt. Stillsammare träning eller träning där maninte tar i är ingenting för mig. Om jag inte ska träna ordentligt kan jag lika gärna vara hemma. Yoga, meditation och liknande grejer är säkert bra för andra, men det är verkligen inget för mig. Vi är alla olika och det som funkar för en person behöver inte nödvändigtvis funka för en annan. Good enough?


Det blir inte alltid riktigt som man tänkt sig...

... Jag hade ju stora planer på träning idag men istället har jag bara varit hemma och slöat (förutom 4 timmar på skolan 16-20). Jag har sett på serier, film, slösurfat m.m. och käkat massa godis. Har känt mig så himla seg och trött hela dagen. Ingen ork har funnits. Jag hade ju tänkt springa imorse och sen styrketräna ben och lite bröst nu ikväll... sen ändrades det till styrketräning på eftermiddan och promenad på kvällen när jag insåg att jag inte orkade springa på morgonen... sen ändrades det till träning på kvällen, men sen ändrades det snabbt till ingenting alls... ibland får man lyssna på vad kroppen vill! idag ville jag slöa och äta choklad! =) Nu ska jag packa klart inför helgen. Ses på måndag!

Plugga tills man stupar?!? Nu blir det sängen!


Det här med att vara sjuk - IGEN...

Jag får nog lite smått äta upp mina ord angående det där med att vara sjuk... Jag rä fortfarande inte bra. Var ju och tränade i onsdags kväll, och sen dess har jag blivit mer krasslig. Jag tror att jag har lunginflammation, men ingen annan verkar tro det. Känns mig i alla fall inte fit for fight för att träna, men inte sjukt nog för att vila eller nått sånt... med andra ord den mest irritersamma sortens sjuka... Man får inte vila helt och inte träna alls.

Jag brukar tänka att det finns två approach att ta när man känner en sjukdom komma krypandes eller funderar på om man kan träna eller inte:
  1. Vila och hoppas att du slipper bli väldigt sjuk.
  2. Gå och träna så att du blir rejält sjuk (och kan undvika det här jobbiga stadiet jag är i nu) så att du kan få det överstökat nån gång och snabbare bli frisk.
Normalt sett så brukar jag tycka att man ska följa approach nummer 2, men den här gången har det inte blivit så och nu får jag dras med den här långa segdragna småsjukan istället. I helgen har jag haft besök så jag har inte haft tid att träna mig rejält sjuk... Iof så vet jag inte om min lilla teori fungerar så här efter sjukdomen, den är mest till innan man blivit sjuk för att antingen undvika eller ge det hela en skjuts... Nu är jag ju redan där... så jag antar att det blir vila ett tag till... Man blir ju lite lätt knäpp av det här. Har inte tränat på en och en halv vecka (förra onsdagen räknas inte)... men snart kan jag väl ändå fåva frisk och fit for fight?

Girl on a mission - Shoe shopping

Igår var jag a girl on a mission. Här om dan när jag skulle träna råkade jag dra sönder mina träningsskor. Hällorna, eller vad de kallas på skor, gick sönder så nu måste jag antingen ha de knutna hela vägenupp (vilket jag hatar) eller väldigt långt ner (vilket kanske inte heller är nån hit om man ska springa). Jag var helt enkelt tvungen att ha nya träningsskor. Eftersom jag och roomien hade en inplanerad shoppingdag så passade det ju utmärkt. Tyvärr så har jag ju begränsad budget så det var tvunget att va ett par hyfsat "billiga" (vilket typ inte existerar i träningsskovärlden) som skulle passa både löpning och styrketräning. Tror vi besökte nästan alla sportaffärer i stan. Utbudet på skor under tusenlappen är begränsat!

Nu till saken, när vi var inne på Intersport blev både jag och roomien helt chockade och faktiskt riktigt irriterade. Färgskalan på skorna var till 80% rosa och några enstaka röda. Sen var resten babyblå. Det fanns ETT par som inte hade nån fjollig färg. Vill man ha rosa skor bara för att man är tjej? NEJ NEJ NEJ! Rosa är säkert fint på de som tycker om den färgen, men jag skulle aldrig i hela mitt liv ta på mig ett par rosa skor eller ett rosa klädesplagg för den delen. NEVER EVER! Jag hatar rosa. Det är illa nog att det är rosa mellan fingrarna på mina träningshandskar, men det var verkligen de enda som var bra (suuuperbra) och jag var tvungen att tänka till läänge innan jag köpte dem. Något mer rosa-aktigt kommer INTE in i min garderob, varken klädes- eller skogarderob! Jag vill inte behöva spy varje gång jag sa ta på mig dojorna, vilket effekten av ett par skor med rosa detaljer hade blivit.

Tillslut blev det ändå de skorna utan fjollig färg. Ett par svarta med silvriga detaljer. Jag har alltid velat haft ett par svarta skor, men inte hittat några bra tidigare så är hyfsat nöjd. Dock är jag inte lika nöjd med att vi var tvungna att åka kollektivtrafiken långt bort over water för att få tag på rätt storlek eftersom affären inte kunde be den andra is amma kedja skicka dem eller beställa dem i min storlek, men det är en annan historia. Service mindedness är tydligen ett utrotningshotat begrepp inom större delen av handelsvärlden idag. Nu har jag mina skor och träningen kan fortsätta... Dock tror jag nästan jag är lite småkrasslig...

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0