Johannas Träningsblogg

... känns inte särskilt naturligt för mig. Jag känner mig klumpig, det är jobbigt och det går sakta. Under semestern (4,5 veckor) har jag sprungit 3 gånger med dåliga resultat. Gång 1: Innan middagen, håll efter ett tag och ett otroligt skvalpande i magen trots att jag inte druckit på länge. En gåpaus. Gång 2: Innan frukosten, sjuuuukt jobbigt, håll flera gånger, flera gåpauser. Gång 3: Innan middagen, håll 2 ggr, 3 gåpauser, sjukt jobbigt och ett otroligt svalpande i magen hela tiden. När det går så dåligt så blir man inte särskilt motiverad att fortsätta. Jag har i och för sig sjukt svårt att motivera mig att springa över huvudtaget när det tar emot. Min pojkvän är chockad att jag är så "svag och klemig" när det kommer till springningen när jag inte alls är det i andra avseenden.

I vilket fall som helst, det jag skulle komma till var att idag så började jag det nya livet efter semestern med att ta en löprunda som faktiskt gick bra. Kors i taket! Jag sprang hela tiden förutom en kort gåpaus i den långa sega uppförsbacken på slutet och det kändes naturligtvis tungt, men ändå uthärligt. Det var ganska skönt till och med. Jag var ute i 30 minuter och det spöregnade den sista biten, verkligen vräkte ner, men jag sprang ändå. Min kondition är i botten, jag är tung vilket gör det ännu jobbigare att springa, men nu ska jag härda ut och springa kanske 2 ggr i veckan i höst. Så det så!