Fitnessfestivalen 2012

 
Ååååå Det var riktigt roligt att gå på Fitnessfestivalen i helgen. Vi spenderade ju mest tid med att titta på tävlingarna, men en timme blev det kanske inne på mässan också. Precis lagomt. Såg på elimineringarna och Rond 1, samt finalen av Body Fitness. Det var verkligen många som var bra med i år. I korta klassen vann min favorit, Sara Pettersson. På mässan så provade jag på att vara med i olika tävlingar och titta lite på bänkpresstävlingen. Man blir ju verkligen sugen på att vara med! Ja, en himla rolig dag var det (var ju endast där på lördagen, det räcker för min del). Synd att det är ett helt år till nästa gång...
 

Bikini till Sverige...

På tal om tävlingar så gick SKKF (svenska kroppskulturförbundet) ut med att de tar upp Bikini som sport från och med 2013. Jag känner bara att NEEEEJ, WHYYYY?!?! Vi som hade stått emot så länge! Jag är inte helt insatt i reglerna kring bikini men jag har svårt att se det annat än som en skönhets/sexighets tävling. När man ska stå och svanka upp sina privata delar mot publik/domare tycker jag att det är svårt att vara av annan uppfattning. Sen är det säkert en hel del träning och noggrannhet kring kosten för att se ut på det viset, men det är själva tävlingsdelen jag är kritisk mot.
 
"Skönhetstävling"? Ja
Sport? Nej!
 
Nicole Nagrani, IFBB Bikini Pro

För ett år sen...

... så hade jag precis avbrutit min diet inför debuten i Luciapokalen i Body Fitness som går på Fitnessfestivalen. Det var en lång höst med mycket hunger och träning men lite mat. Det var roligt men det räckte inte hela vägen fram och två veckor innan så valde jag att inte ställa mig på scenen eftersom jag inte hann komma i vad jag anser är tävlingsform. Tråkigt så klart, men jag är fortfarande väldigt nöjd med mitt beslut. Jag hade inte velat stå på scenen utan att känna mig nöjd.
 
Nu är det snart dax för Fitnessfestivalen igen. Det är massvis med tjejer och killar som just nu är mitt uppe i de sista förberedelserna. Body Fitnessklasserna har ännu fler anmälda än förra året och det ska verkligen bli spännande allihopa stå och glänsa på scenen.... och att se om de kommer att få plats på scenen. Tyvärr kommer många att gallras bort i elimineringen innan själva tävlingen kan börja (endast 15 deltagare får vara med i rond 1). Förra året var det otroligt trångt i korta och långa klassen och de fick trängas rejält. I år är de ännu fler! =S
 
I år ska jag i alla fall sitta i publiken och titta. Det ska bli riktigt roligt! Jag kommer att vara bortrest veckan innan men åker hem en dag innan endast för att hinna hem till Fitnessfestivalen. 8-9 december är det dax! Jag längtar! Jag hoppas på snabbare klasser och bättre speaker än förra året. Bring it on!

SM i Bodybuilding, Body Fitness & CBB..

 
Hålls i Västerås i helgen. Jag hann som sagt var inte få biljetter. =(
Men är ni intresserade så finns det livesändning HÄR.
 
 
 (var visst bara mingel från mässan såg jag nu)

SM i Athletic Fitness idag

Hinderbanan hade jag velat se
Idag går SM i Atletic Fitness av stapeln i Karlstad (även SM-kval i BF och BB). 
Jag hade planerat att vara där och titta, men har valt att stanna hemma iställe. 
Hoppas alla ni som ska dit får en grym dag!
Och så klart, lycka till alla tävlamde!
 
 (tydligen så körs inte SM med hinderbana längre utan med rodd istället för att stämma överrens med de internationella regler som finns)

Jag vann hanteltävlingen, igen... =)

Hanteltävling på Fitnessfestvalen -11
Ni kanske kommer ihåg att jag skrev om hanteltävlingen på Fitnessdagen?
Idag fick jag i alla fall ett samtal från Sportlife att jag hade vunnits tjejernas tävling.
Mina 2:16 räckte alltså till vinst!!!
 
Nu har jag två st 3 månaders guldkort att hämta ut (vann ju på Fitnessfestivalen också)
plus det som jag vann genom utlottning nu under Fitnessdagen... Ojojoj. =)
Jag kan träna hur mycket som helst! ;)
 
 

Göteborgsvarvet 1:39:32

 

John gick i mål på 1:39:32... Det när han startade i näst sista startgruppen (23/24).

Första varvet och ett superresultat!

 

 


Kanske Battle of Scandinavia...

Nu till helgen går Battle of Scandinavia av stapeln... Förra året var jag där och hejade på bästa Minette (i mitten) som kom tvåa i sin klass -168 cm... Jag och min älskling funderar på att åka dit till helgen igen. Det vore ju riktigt kul... Vi får se vad vi bestämmer oss för. Just nu lutar det åt JA.

Nån annan som ska dit?


Det som gick fel med min tävlingsdiet...

Fitnessfestivalen 2010, could have been me 2011...
Väldigt många har frågat mig vad det var som gick fel med min diet, och jag har tänkt att jag ska svara länge... men jag har helt enkelt kunnat svara bra förrän nu eftersom jag fortfarande är väldigt missnöjd och besviken. Nu känns det som en evighet sen min tävlingsdiet och den tävlingen som aldrig blev av, Luciapokalen 2011. Som jag ser det så fanns det några huvudfel. De som jag tycker fanns var:
  • Inte lite på min magkänsla.
  • För kort diet. Min diet var på tok för kort med tanke på hur mycket jag hade att tappa. Jag kände det själv redan från första början, vilket gjorde att jag tvivlade hela dieten.
  • Upplägg inte anpassat efter mig. Jag hade ett upplägg som jag inte orkade med vilket gjorde att jag kände att varje dag var ett nederlag. Inte direkt den bästa motivationshöjaren! Gjorde om flera misstag som jag gjort tidigare.
Det största felet var ju så klart den på tok för korta dieten. Hade behövt många veckor till för att nå den form jag hade önskat. Tyvärr kan man ju inte göra så mycket åt den saken i efterhand. Totalt sett så tappade jag ju bra under dieten, men det var tiden som tog slut. Jag är en tävlingsmännsika och tycker inte om att vara med "bara för att". Visserligen räknade jag ju inte med att vinna men jag ville i alla fall vara i tävlingsform och på så sätt kunna få en rättvis bedömning av min kropp. Det jag tror är viktigt är att ha något eller någon som man kan tror på, är på samma bana som, kan diskutera och är överrens om målbild och ett upplägg för att nå den målbilden. Det är inte omöjligt men förutsättningarna måste vara de rätta. Det var de inte den här gången.

Ingen Body Fitness-tävling för mig i år...

De senaste dagarna, eller egentligen väldigt länge, har jag funderat över om jag ska ställa upp på Luciapokalen nästa helg eller inte. Nu har jag tillslut kommit fram till att jag INTE kommer att göra min debut i år. Det finns egentligen flera anledningar till det hela, men den allra största är att jag inte är nöjd med min form. Jag har fortfarande flera kilon kvar till den formen jag har haft som målbild och jag kommer inte att hinna nå dit. När jag gick in i satsningen så var det med inställningen att jag bara skulle ställa mig i scenen om jag var i en form jag var nöjd med. Nu på senare tiden har jag tänkt att jag skulle vara med oavsett om jag hinner i form eller inte, då jag vetat att jag inte kommer hinna nå min målbild. För mig känns det dock helt fel. Jag vill kunna stå på scenen och känna mig nöjd med min form. Det känner jag inte att jag kan göra i dagsläget. Om jag skulle ställa upp nu så skulle det inte vara för att jag själv vill utan det skulle vara av andra anledningar. För att andra tycker att jag kan och ska, för att familj och vänner redan köpt biljetter och för att ställa upp för teamet. Det känns helt enkelt inte rätt och därför kommer jag inte att ställa upp.

I och med att jag inte är nöjd med min form så har jag även förlorat mycket av glädjen i det hela. Det känns liksom inte värt det när jag vet att jag inte kommer att hinna få det resultat som jag vill. Hade jag haft ca 6 veckor till på mig så hade det inte varit någon fråga om saken, men nu har jag inte det utan endast 1,5 vecka. Fast jag är ändå glad att jag fortsatt så pass länge då det har varit väldigt lärorikt och jag kommer att ha mycket bättre utgångsläge för nästa diet då jag vet mer hur jag fungerar och vad som krävs.

Jag kan förstå de som tycker att man ska fortsätta i alla fall, att man kommer känna sig stolt och nöjd när man väl står på scenen. Det tror jag säkert. Men JAG gör inte det. Jag känner mig stoltare över att ha tagit beslutet att inte vara med. Att erkänna och inse at jag inte är i den formen jag vill, att stå för mina principer (ej stå på scenen om jag inte har tävlingsform) och att göra som JAG vill. Det känns helt rätt och jag är väldigt nöjd med mitt beslut. Samtidigt förstår jag även de som är i samma sits men som är med i alla fall. Vi är alla olika och det finns inte nått som är rätt eller fel. Man måste gå efter sig själv helt enkelt. Jag ser det inte som att jag "ger upp". Jag orkar dieta 1,5 vecka till. Jag orkar tömma och ladda. Jag kan stå på scenen... men det är inte det. Jag vill inte stå på scenen så här. Punkt.

Jag ser fortfarande fram emot Fitnessfestivalen, men nu kommer jag att sitta bland åskådarna och heja fram mina teamkamrater. De kommer att vara grymma!

Tömning, laddning, diet och tävling

Idag fick jag mail från coachen, det var mitt upplägg för de sista två veckorna. På måndag börjar nämligen tömningen lite lätt. Det känns så oerhört skönt att se ett slut på det här. Under så lång tid har fokuset varit på EN sak och nästintill alla tankar har kretsat kring EN sak. Ändå har jag insett att jag faktiskt inte tänkt särskilt mycket på själva tävlingen. Det jag tänkt på har varit min kost, min träning och framför allt min form. Jag har hela dieten känt att jag inte kommer att hinna bli klar i tid, inte hinna nå den form och målbild som jag satt upp för mig själv. Oerhört stressande och självklart har jag tänkt mycket på det hela tiden så det har inte funnits mycket utrymme för annat...

Under dieten har jag egentligen haft två perioder som känts grymma. Den första var i början av oktober då jag bestämde mig för att jag skulle ställa upp i tävlingen oavsett om jag inte nådde den formen som jag hade siktat på. Den andra var här om veckan då jag fick klartecken på att det jag trott hela tiden stämde, att jag faktiskt inte kommer hinna nå den formen som jag siktat på. Båda gångerna har det på ett sätt känts otroligt skönt. Det har varit som en stor vikt som har lyft från mina axlar och efter det har allting känts grymt och gått grymt. Det har hjälpt mig att veta mer vad som väntar istället för den osäkerhet och framförallt ovisshet som jag känt innan. Och då har dieten känts lätt och jag har varit pigg i några dagar. Tänk om det hade kunnat kännas så varje dag... =)

Till tävlingen då... nu har jag tänkt på den lite för jag här om dagen läste jag om en tjej som var så otroligt nervös för själva tävlingen. Den tanken har inte ens slagit mig faktiskt. Jag känner mig jättelugn över tävlingen. Den känns inte som nått problem... Om jag ska oroa mig så är det väl i såna fall att jag glömmer nått hemma som jag borde ha med mig... I övrigt kommer jag bli väl omhändertagen av Madde och Minette som vet hur det går till och jag behöver ju bara sköta min del. Det känns lugnt! Kanske beror det på att jag tävlat så otroligt många gånger förut. Jag skulle kunna tapetsera alla väggar i hela vår lägenhet med alla de rosetter och plaketter jag vunnit på ridtävlingar. Inte samma sak visserligen, men förhoppningsvis har jag fått lite tävlingsvana som jag kan ha nytta av här också. Just nu känns tävlingen under kontroll, men det kan ju naturligtvis ändras... Man vet aldrig! =)

Hur som helst, mitt upplägg för tömningen och laddningen såg grymma ut. Det är ett upplägg som jag är säker på att jag kommer kunna hålla. Nästa vecka är sista veckan med "riktig träning" så då blir det nedräkning på passen. Jag längtar tills dagen innan tävlingen då jag får börja fylla på med kolhydrater! =) och sen tävlingen då... och så klart tiden efter!

TVÅ VECKOR KVAR....!

Mina konkurrenter på Luciapokalen...

... fast jag ser dem mer som medtävlanden. Anmälningslistan fylls på allt eftersom. I dagsläget är vi 28 st anmälda i långa klassen, varav 4 startande från mitt grymma team Pure Fitness. Största klassen förra året var -163 som var 24 startande har jag för mig. Det kommer helt klart att bli trångt på scenen. Trångt, men roligt. Igår var det exakt en månad kvar. Idag är det 29 dagar tills vi står där. Jag tar en dag i taget fram tills dess, men snart är den stora dagen här.

 

+168 cm


Mina favoriter i Body Fitness på NM

Korta klassen: Tarja Vähäkuorpus från Finland (silver)
Långa klassen: Kristina Skjelberg från Norge (silver)
Veteran: Maria Eriksson från Sverige (guld)
(tyvärr gjorde inte vår kamera dem rättvisa på det långa avståndet)

Ja, man kanske borde tycka att jag så klart skulle sitta och hålla på Sverige under hela tävlingarna men jag fick andra favoriter vars fysik och form tilltalade mig mer. I korta klassen var det dock (i mina ögon) väldigt jämt mellan Carina Isaksson och Tarja, men Tarja hade inte koll på hur T-walken skulle utföras och förlorade nog mycket på det. Kristina var bara såååå fin, särskilt i front-posen! Och Maria var grym. Stenhård och poserade så avslappnat.

Det var riktigt roligt och imponerande att se alla tjejer som gjort ett sånt superjobb att ta sig i så grym form (det är ju sjukt svårt!). Nått som jag tycker är väldigt roligt att se är hur olika alla ändå ser ut. Alla är liksom supervältränade, neddeffade till nästan max och ser ändå helt olika ut. Vissa saker kan man inte på verka så klart men andra går ju naturligtvis. Fina var de!

Body Fitnessen var det jag åkte till Lund för att se i och med att jag själv planerar att ställa upp i Luciapokalen... men roligast att titta på var ändå damernas bodybuilding. Det händer lite mer. Det är lite mer av en prestation just där och då. Vi såg alla damtävlingar, men valde bort herrtävlingarna för att hälsa på en kär vän och hennes pojkvän. Kändes som att jag fick en alldeles lagom dos av tävlingar och jag känner mig verkligen peppad för att köra stenhårt de sista 6 veckorna... men idag är det paus i dietandet. Idag firar vi min födelsedag som inträffar senare i veckan med allra sista ätardan. Nu blir det hårdkörning framöver!

Grymt rolig dag på NM

Medaljörerna i korta Body Fitness-klassen


Jag har haft en grymt rolig dag i Lund!
Tittade på alla damklasser och sen drog jag till Malmö och fikade med en kompis istället.
Sverige tog 7 GULD, 5 SILVER och 3 BRONS!
Imorn berättar jag vilka mina favoriter var. =)


Ett steg i taget...

Jikes, jag skickade precis in min anmälan till Luciapokalen... Jag blev alldeles till mig när jag såg att det börjat trilla in anmälningar och att man kunde gå in och spana på de anmälda, så min anmälan skickades liksom in av bara farten. Så kan det gå. Jag känner mig lite osäker... mest osäker är jag på om jag kommer att hinna komma i tävlingsform. Jag vill inte stå på scenen i en form som jag inte känner mig nöjd över. Jag gör det inte för att det ska bli så himla kul att stå på scenen i en svart/glittrig bikini utan själva utmaningen ligger ju i att pressa sig själv att komma i en så grym form så att man VILL stå där och presentera den framför ett gäng domare. Det är inte "stå på scenen till varje pris" utan mer "stå på scenen om jag lyckas". Därför känns det lite läskigt. Tänk om jag inte hinner... men samtidigt, vad är det värsta som kan hända? Jag kanske får stryka mig eller nått... men samtidigt har jag en plan, en grym coach och en otroligt stark vilja att ro det här i land så det är bara att köra på. Nu är i alla fall anmälan inskickad. 12 veckor hårdkörning kvar! =)

För att se de andra som har anmält sig så kan ni spana in här: --> Anmälda
Jag tävlar självklart i den långa klassen... Lång och ståtlig så klart!

Fitness är en dyr sport...

Nått som jag insåg i helgen är att fitness är en dyr sport. Tror man att det bara är gymkortet på 300-500 kr/månaden som kostar så är man helt fel ute. Till det kommer "bas-saker" som bra mat (så klart), alla möjliga kosttillskott för att optimera resultatet av sitt slit i gymmet, och så avgiften för licens på närmre tusenlappen... men det slutar inte där... nej, nej, nej, inte på långa vägar. Det kommer mera! Till det kommer också diverse kostnader för:
  • Tävlingsbikini  och skor x 2
  • Coachning
  • Bling-bling
  • Tävlingsfärg
  • Eventuell fix av hår, naglar
  • Eventuell fix av kroppen i form av massage/behandling/rehab
  • Eventuella resor och boende (tur att min tävling är i GBG)
m.m.m. Nu känns kostnaderna som tur är inte som nått problem för mig men visst vore det trevligt om det inte skulle röra en i ryggen över huvudtaget. En löneförhöjning som precis täckte de kostnaderna (eller gärna mer) vore ju inte helt fel men kanske inte är att vänta sig inom den närmsta tiden i alla fall... Jag får helt enkelt konstatera att jag var dum som la ner poker-spelandet som jag höll på med rätt flitigt för några år sen. Vem vet, jag kanske hade varit en grym pokerspelare nu som drog in flera miljoner var och varannan dag... kanske dax att börja igen? Haha, nej jag får nog ta och koncentrera min tid till träningen istället... Fitness är ju ändå som en fis i rymnden prismässigt om man jämför med väldigt aktiv tävlingsridning som jag höll på med förut.... Där kan vi snacka kostnader!

RSS 2.0