Johannas Träningsblogg

Här om dagen var jag ute på en morgonpromenad, det var verkligen inte igår det hände. Det var väldigt härlig temperatur. Jag blev faktiskt genomsvettig trots att jag gick med öppen tunnare jacka och utan vare sig vantar eller mössa. Dessutom så var gatorna sopade. Det känns verkligen som ett vårtecken. Vi har i och för sig haft vår i några veckor här i Göteborg nu, men när allt grus tas bort så känns det som man städar bort vintern och gör sig redo för sommaren... Jag är ia lla fall redo! =)

Nu var det inte det jag skulle skriva om utan nått helt annat. Efter min promenad blev jag påmind om nått som händer mig jämt efter att jag har varit ute och gått morgonpromenader. Efterkylan. Det tar ett tag, en si så där halvtimme-timme och sen blir jag så fruktansvärt kall. Jag fryser så mycket så jag nästan tror att jag ska frysa ihjäl. Det spelar ingen roll om jag har duschat jättevarmt och bäddar ner mig med dubbla tröjor, byxor och tjocksockar under vårt tjocka duntäcke så fryser jag fruktansvärt mycket. Här om dagen så skulle jag ju jobba efter promenaden och då satt jag nog i nästan en halvtimme med min supertjocka vinterjacka (jag kommer nog vara sist att byta jacka, men alla mina andra jackor är bortplockade sen stylingen av lägenheten), halsduk och vantar.. Vantarna fick jag ta av mig efter ett tag för det var svårt att knappra på tangenterna, men det både såg och kändes lite lustigt.

Just namnet efterkyla ör mitt eget påhitt... Som eftersvettningar men med kyla och att det kommer ett rätt bra tag efter aktiviteten. Jag vet faktiskt inte alls vad det beror på... Ett tag förut trodde jag att det var för att jag svettades när jag gick, men jag blir lika kall om jag inte svettas också... Mystiskt är det! Inte helt trevligt heller.