Steg för steg...
...tog jag mig framåt imorse, men den svåra delen var inte själva springandet utan det var vägen dit. Jag hade ställt klockan på kvart över 8 och halv 9 ifall jag skulle råka somna om. Det råkade jag ju naturligtvis göra... båda gångerna... sen var det en klasskompis som ringde vid nio, men jag slumrade ändå lite till. Trött som bara den och otrligt seg var jag i alla fall på gymet kvart i 10 för lite morgonspringning. Som sagt, när jag väl tagit mig dit gick det bra. Metrarna bara rullade på och likaså benen. 6 km tog jag mig innan jag slutade och det var ett riktigt behagligt pass. Inte för jobbigt och inte för lättsamt. Jag hade nog kunnat springa en kilometer till, men det får bli en annan gång. En annan rätt trist grej är att det bara går dåliga saker på tv den tiden på dygnet... men men, man kan inte få allt! =) Jag fick ju ett bra pass i alla fall! Konditionen är på väg att göra come back! =)
Kommentarer
Trackback
