Omväxling förnöjer?

Jag kom att tänka på det nyss när jag skrev det som del av en kommentar i en annan blogg. Omväxling förnöjer... Är det verkligen så? Vad menar man egentligen? Om man ser till träning då...?
  • Menar man omväxling för att behålla det roliga i träningen...? Kanske det, men då tror jag snarare att man kanske har valt fel träningsform om man behöver så omväxling för att behålla det roligt. Eller kanske inte är motiverad till träning över huvudtaget. Min styrketräning innehåller visserligen lite omväxling i och med att jag splittar kroppen i 4 pass. Det blir då inte samma träning varje pass, men samma visa varje vecka. Anledningen är dock mer att jag vill kunna träna varje muskel ordentligt mer än för omväxlingens skull.
  • Behöver man omväxling för att utvecklas i träningen? Kanske... Jag vet inte. Det är ju ett väldigt snack om periodisering, hög- vs. lågreps perioder, m.m. hela tiden... Och man ska inte köra samma övning för länge, helst byta träningsprogram var 8:e vecka... Men samtidigt så kan en muskel inte röra sig på särskilt många sätt.. Biceps böjer armen... så ja, för att träna biceps måste du böja armen, helst med så tung vikt som möjlligt. Om du hela tiden strävar efter att bli bättre och starkare så utvecklas man väl?
Själv tycker jag att omväxling är överskattat när det kommer till det mesta... Träning, mat, val av promenadrunda, m.m. Jag har inget problem med att äta samma mat en hel vecka. Jag tar hellre samma runda varje dag än håller på experimenterar med att hitta nya vägar. Jag kör nästan alltid samma träningsprogram och upplägg. Det är av den enkla anledningen att jag tycker om att jämföra hur det går. Var jag lite bättre den här gången? Klarade jag en repetition till? Kunde jag höja vikten? Var känslan bättre? Hur kan man jämföra det om man hela tiden ska byta och precis börjar komma in i nått när det är dax att byta igen? Men för att kunna veta om jag blir bättre så kräver det ju att jag alltid kör på samma sätt... Jag kör alltid tills jag inte orkat med tills det helt enkelt inte GÅR mer. Jag ser inget värde i att hålla mig till t.ex. 8 repetitioner per set i en övning bara för att det är en speciell vecka. Jag kör tills jag inte orkar mer, vilket oftast inte är särskilt många repetitioner. Nästa set kan jag ganaterat inte göra lika många för om så vore fallet har jag nog inte tagit ut mig fullt ut i första setet... Jag byter träningsupplägg eller byter ut en övning när jag känner att den inte ger mig någonting. Inte annars. Om jag har ett benpass som funkar grymt bra, varför ska jag byta? En viss omväxling är säkert bra för träningsresultaten, men jag tror faktiskt att den omväxling som krävs är mindre än man tror. Nu ska jag inte dra alla över en kam här. Jag vet att omväxling i låg-/lågreps, byte av träningsupplägg etc. funkar bra för många... men för mig funkar det rätt bra att INTE mixtra så mycket. Keep it simple helt enkelt!

Skilda världar...

 
Kollegan: Får du inte väldigt stora ben när du tränar dem så ofta?
Jag: I wish... det är ju lite det som är poängen...
 
 
Men nej... icke. Jag får slita som ett djur och ändå växer de inte som ogräs som många verkar tro. Muskler händer bara inte så där och framför allt, all träning sker inte med målet att gå NER i vikt.
("så ofta" innebär alltså en gång i veckan, samma som för alla mina muskelgrupper)
 

Find your greatness...

 
 På tal om att träning är för alla som jag skrev i förra inlägget... För nån dag sen så såg jag den här artikeln på aftonbladet. Tydligen är det många som tycker att Nike mobbar den "stackars" 12-åriga killen som springer upp för en backe samtidigt som man talar om Greatness. Själv tycker jag att det är en underbar reklam! Att alla ska "Find your greatness"! Alla är bra, alla kan träna (om det nu är där man vill hitta greatness) och alla kan vara great! Riktigt bra jobbat Nike!
 
Titta själv och se vad du tycker!
 
 

Kommer jag också vilja kasta kläderna?

Måste bara börja med att säga att jag gillar Olimp. De har riktigt grymma produkter, särskilt deras Carbonox (snabba kolhydrater) och BCAA. Så inget ont mot dem alltså... I like it!

MEN.... den här annonsen i senaste Body som damp ner förra veckan tycker jag inte om. Inte alls faktiskt. Bara för att tjejen på bilden är fyrfaldig vinnare av VM i fitness, är det okej att använda sig av vlken sorts bild som helst då? Gör det att en ren utbikningsbild blir något som har med fitness, träning och hälsa att göra (som i alla fall jag förknippar kosttillskott med)? Ursäkta, men hon har faktiskt inte ens trosor på sig och man har varit tvungen att sätta dit en stjärna i efterhand för att täcka bröstvårtan. Vad är det med bilden som ska locka mig att köpa deras proteinpulver? Kommer jag också vilja kasta kläderna och stå och puta med läppar, bröst och rumpa när jag använder det här proteinpulvret, eller vad menar de? Okej om de försöker nå en bredare marknad (de som vill bli utbikningsbrudar då eller?) men det här är ju faktiskt publicerat i en väldigt nischad träningstidning. Nej, jag förstår verkligen inte. Inte annat än att sex tydligen säljer, men det vill jag helst inte förstå. Kort och gott vill jag bara säga att den här annonsen får mig verkligen inte att vilja köpa produkten. Jag avstår hellre!

SKÄRPNING OLIMP!


Kostens påverkan på sömnen...?

Det här året har jag funderat ganska mycket på det här med sömn. Jag är en av de där personerna som behöver mycket sömn. Jag vill sova så mycket som möjligt, men minst 8 timmar per natt. Då funkar allt bra. Blir det mindre än så så blir jag oerhört trött om dagarna... Nu under december så ligger jag på kring 10 timmar/natt och det känns helt perfekt! Jag skulle aldrig palla att bara sova 4-6 timmar per natt. Hur orkar man med dagen sen? Som tur är alla olika, men jag tror på ju mer sömn desto bättre! =) Med det är lyx! Nu börjar jag dock snart jobba igen så jag måste väl vänja mig med lite mindre sömn igen, typ 8 h. =)

Men nu var det inte det jag skulle skriva om utan mer om hur jag har upplevt att sömnen styrs av den kosten som man äter. Under det senaste året har jag ju haft väldigt extrem kosthållning åt olika håll i perioder och jag har faktiskt märkt stor skillnad på sömnen. I och med att jag gjort två dieter under det här året, i våras och i höstas, och upplevt samma sak varje gång så känns det inte som att det helt och hållet kan vara slumpen. Det här är i alla fall vad jag upplevt (min egen empiriska studie ;) ):
  • Diet - jag vaknar tidigt (både för att mina morgonrutiner kräver det, men mest för att jag inte kan sova längre), oftast innan 6, senast 7, alla dagar i veckan och är pigg. Vaknar oftast innan klockan. Med diet menar jag hyfsat hård diet men inte det där extrema som blir i sluttampen på tävlingsdiet. Då är man ju trött jämt. Den piggheten upplevde jag både i våras och i höstas.
  • Skräpföda - trött, tröttare, tröttast. Trött jämt, vill sova mest hela tiden. Sover länge på mornarna(som nu när jag sover till 10 varje dag) och är trött på kvällarna. Den tröttheten har jag märkt av varje gång jag gått in i en sån period. Märks mest i början för sen vänjer man sig och får tröttheten som mer ett normalstadie.
  • Normal kosthållnig - en liten blandning mellan trött och pigg... dock aldrig lika morgonpigg som vid diet och sover inte lika länge som vid skräpföda. För mig ligger kosten vid normal kosthållning nånstans mitt emellan diet- och skräpföda. Jag skulle väl vilja att den låg närmre diet än vad den kanske gör.

Vid diet är man ju extra noga med att få i sig bra råvaror och det som kroppen behöver, bara inte tillräckligt mycket, samt att maten timas så att man får ett jämnt flöde under dagen med lite extra fokus på där den behövs som mest. Kan det vara så att bra mat gör att man blir mer utvilad? Och vid skräpföda får man typ inte i sig nått av det kroppen behöver och därför blir man trött och seg? Jag vet inte alls... Det är bara så det har känts när jag har tänkt på det under året...

Hur upplever du att din sömn påverkas av kosten?


En helt ny dimension av..... VILA!

Vila
Paus
Trycka på stoppknappen
Fokusera på annat
Ladda om

V  I  L  A  .  .  .  .

Jag har vilodag idag. Det är inte en vanliga vilodag. En vanlig vilodag är en dag utan fysisk aktivitet som ligger mellan två eller fler dagar med hård träning. Det här är INTE en sån dag. Det här är en dag i mängden. Det är en dag, som följs av ytterligare en vilodag och sen ännu en. Jag har nämligen tagit en paus från träningen nu. Jag har en viloperiod helt enkelt. Jag har aldrig haft en viloperiod förut, eller ens  haft mer än max en vecka utan träning någon enstaka gång.... men nu blir det ingen träning förrän i slutet av januari. Ovant!

När min viloperiod är över så förväntar jag mig att komma tillbaka till träningen med sjukt mycket motivation, grymt peppad, ha vilat ut mina krämpor (knäna som tyvärr började spöka under dieten och inte blivit bra) och redo att köra riktigt hårt! Det kommer att bli grymt! =)

Jag har funderat lite på hur jag skulle göra med bloggen nu när jag ska vila, men jag kommer fortsätta blogga bara inte om specifika pass. Jag har ju fortfarande en hel del tankar och åsikter om träning, kost och övrigt, och saker som jag kan berätta om mig själv och min bakgrund. Det blir nog helt okej ändå. Om inte, välkommen tillbaka i slutet av januari. =)

Personer som imponerar på mig...

Imorse när jag var ute på min vanliga morgonpromenad så mötte jag som vanligt en hel del andra motionärer. Av dem var det en tjej som utmärkte sig utöver det vanliga. Det var en relativt ung tjej som var kraftigt överviktig och var ute och gick med rullator. Ung tjej med rullator, sorgligt kanske ni tänker... men jag blev så himla glad och imponerad! Tjejen använde sin rullator för att faktiskt kunna vara ute och motionsgå och hon lyckades hålla ett riktigt bra tempo tack vare den. Jag blir alltid så glad när jag ser rejält överviktiga personer som motionerar och tränar. Helst av allt skulle jag vilja stanna dem för att ge dem beröm eller ropa "kämpa på", fast jag har aldrig gjort det eftersom jag inte vet hur det skulle mottagas. Även riktigt gamla personer som motionerar och tränar skapar samma känslor i mig. De är så duktiga! Det går inte alltid fort och kanske inte är den längsta rundan, men de är ute där och gör det och det är det som är huvudsaken!

Vi vet väl alla hur svårt det kan vara att komma igång med träningen efter att ha vilat ett tag. Det tar emot och man måste tvinga sig själv några gånger innan man kommer in i det igen. Därför kan jag nästan inte föreställa mig hur hög tröskeln är för att komma igång om man är helt ovan och dessutom har en massa övervikt att bära på som gör det ännu jobbigare. En person som har lyckats och som fortfarande kämpar varje dag är Robine. Hon har gjort en otrolig resa och är grym helt enkelt! En sann inspiration för oss andra!

Jag älskar tv-program som Biggest Loser, Du är vad du äter och liknande som försöker lära överviktiga eller ohälsosamma personer ett hälsosammare sätt att leva. Istället för att stoppa in mer och mer pengar på att göra magsäcksoperationer kanske man borde lägga mer resurser på att lära folk hur man lever hälsosammare... men det går det ju att skriva en hel uppsats om... Det jag ville ha sagt är att jag imponeras stort av överviktiga personer som tar själva tag i sitt problem, börjar motionera och hitta en aktiv och hälsosam livsstil!
Tummen upp för er!

1 steg framåt, 10 steg bakåt?

Dax att erkänna.
Jag freakade... I slipped... Jag spårade ur.

Jag hade ett upplägg som jag inte orkade med vilket var oerhört psykiskt påfrestande. Jag valde att tro på de tankarna som sa "Du kan inte..." istället för de som sa "Det kanske går...". Jag visste inte om jag ville fortsätta. Det kändes hopplöst och framförallt meningslöst om jag ändå inte lyckades. Berget kändes för högt helt enkelt.

Min diet har gått rätt bra. Jag har haft en snittminsknig på ett halvt kilo i veckan. Det ÄR bra... men samtidigt måste man vara realistisk. Det spelar inte så stor roll hur "bra" dieten går om den inte hinner ta mig till målet i tid. Det spelar alltså ingen roll om jag går ner 0,5 kg i veckan om det som krävs är 1,5 kg. Många såna tankar har kretsat i mitt huvud. Jag orkade inte med mitt träningsupplägg som skulle ta mig till målet. Om jag har en lång väg att gå och inte orkar göra det som krävs för att komma dit, varför fortsätta? EN liten del av mina tankar. Nu var det iof betydligt mer än att jag "bara" freakade", men ni kanske förstår lite av det.

Och vad har resultatet varit då? Jo, onsdag för två veckor sen, när jag fick veta att jag skulle sluta jobba måndagen efter, hade jag en ätardag. Fredag kväll-söndag var jag i London och det var omöjligt att hålla nån diet, men man behöver inte frossa som jag gjorde. Men de verkliga "out of control"-dagarna var onsdag-fredag förra veckan då jag åt allt jag kom över. Massa godis, massa mat, och många tårar. Tankar på om jag skulle ge upp eller fortsätta. Jag blir deprimerad av diet. Förlorar livslusten, ser inte glädjen i nått och tycker att det mesta är piss. Jag har i alla fall bestämt mig för att fortsätta. Ska i alla fall komma i en grym form.

Är det inte ironiskt? Jag freakade för att jag var så långt ifrån målet... Jag freakade och gjorde så att jag kom ännu längre ifrån målet. Hur smart är det egentligen? Nu måste jag ju kämpa ännu hårdare. Jag vet inte om det går att nå tävlingsform på den här korta tiden som är kvar, men jag ska i alla fall försöka... Om inte annat kommer jag ju i en grym form.

Det positiva? Nu har jag i alla fall rätt mindset....
Det negativa? Nu ligger jag så sjukt efter med formen...

Inte van vid morgonträningen...

... eller det jag inte är van vid är snarare att träna på morgonen och sen gå direkt till gymmet... Hur gör folk? Okej, nu hade jag med mig frukosteni min vanliga matpåse och åt den direkt när jag kom till jobbet sen... men det funkade ju i och med att jag äter en rätt liten frukost med fååå ingredienser. Yougurt och müsli, dvs en liten burk med yougurt och sen müslin i en av delarna till Smartshaken. Så mycket mer tror jag nte att jag skulle orka ta med mig... Hur gör man då om man vill bli mätt på riktigt och inte bara tillfälligt ohungrig?

Sen har vi det här med träningskläder. Jag svettas när jag tränar. I vanliga fall kastar jag mig ur träningskläderna typ det första jag gör när jag kommer innanför dörren hemma och hänger dem på vädring/torkning. Att de nu skulle ligga nerknövlade i väskan hela dagen kändes ju inte särskilt fräscht... särskilt inte efter ett svettit cardiopass. Som tur är har vi ett tomt kontor på mitt jobb så jag gick in dit och hängde upp mina kläder, skor och handduk på tork lite var stans. Som tur vad jag själv på jobbet idag så ingen behövde oja sig över mina konstigheter eller eventuell lukt. Men annars?!? Kommer man hem med halvmöjliga träningskläder då eller? Fulkapar man ett skåp på gymmet och låter grejerna hänga kvar på tork tills man ska dit nästa gång eller? Hur gör man egentligen?

Sen har vi det här med att duscha på gymmet... Fruktansvärt obehagligt. Naken är man när man är själv eller med den man tycker om, inte mitt bland en hop vilt främmande människor. Tack och lov så var det bara jag och en tant som duschade idag och hon höll till på sin halva av omklädningsrummet och jag min och hon hade duschat klart när jag skulle börja. Jag förstår mig inte alls på folk som går omkring naken i omklädningsrummet en evighet efter duschen, eller kommer på den strålande idén att stretcha naken heller... Jag vill inte se!

Nej, det är bara för mig att vänja mig vid de här sakerna för nu ingår crosstrainer som cardio för mig på tisdagar. Bara att hoppas på att det inte är lika många som vill duscha och byta om samtidigt som jag... och att det är lika roliga tv-program som går vid samma tid alla tisdagar i åtminstonde 3 veckor till... =)

Klädkoden på gymmet...

Jag har helt och hållet glömt bort att ta upp en grej här i bloggen... en för mig mycket viktig grej, eller åtminstonde sjukt störande. Igår när jag och min älskling var och tränade så var det en tjej som tränade utan linne... alltså endast i tajts och sport-BH. Sånt tycker jag är väldigt störande. Man behåller kläderna på när man är på gymmet. Punkt slut! Linne och byxor som inte är för korta, mindre än så ska man inte ha på sig av respekt för sina medtränande. Både för killar och tjejer och som sagt både överkropp och underkropp! Det är sjukt störigt när nån springer runt halvnaken för man kan inte riktigt koncentrera sig. Jag vill inte se saker som guppar, hoppar, veckar och dallrar oavsett hur vältränad eller otränad en person är. Jag var på väg att gå och säga till henne eller gympersonalen flera gånger men tillslut gick hon. Hon var inte diskret heller utan sprang runt över hela gymmet som en vettvilling och tog onödigt mycket plats (irriterande även om hon behållt kläderna på). Och om hon nu var så varm att hon var tvungen att ta av sig linnet så kanske hon hade kunnat tänkt på att inte ta på sig långbyxor istället?!?! Störigt, störigt, störigt!

Vad tycker du om klädkoden på gymmet?


Jag längtar... Bara 6,5 veckor kvar nu...


Hår i ögonen/överallt när man tränar...

Min träningsfrilla... Jag är alltid så här snygg på gymet! =)
Jag förstår mig verkligen inte på folk som tränar med utsläppt hår... kanske om man har kort hår som är svårt att sätta upp men inte folk med långt hår. När jag kollar på bilder i många blogginlägg så händer det nästan oftare att tjejerna har håret utsläppt än att de har uppsatt. Jag blir helt chockad. Varför? Jag skulle aldrig kunna tänka mig att träna med utsläppt hår. Jag tycker oftast att det är störigt att ens träna i hästsvans för att håret hänger och slänger överallt (springer jag och har linne på mig så fastnar det ju mot skuldrorna när jag blir svettig)... Nej, det bästa är att få bort så mycket som möjligt och därför blir det oftast en snut högt upp på huvudet, enligt bilden... högre upp om jag ska ligga ner och köra bänkpress och liknande övningar. Jag kan verkligen inte tänka mig nån bra anledning till att träna med utsläppt hår. Det är ivägen, det är störigt, det ser lite löjligt ut iom att det är så opraktiskt och det hindrar träningen. Punkt slut!

Perspektiv

Igår köpte min pojkvän nytt kosttillskott till oss... Vitargo, alltså snabba kolhydrater som vi ska ta direkt efter passet som ska sugas upp av musklerna och ge snabbare påfyllning och återhämtning i musklerna (min egen supervetenskapliga beskrivning). Känns roligt och spännande! Jag gillar kosttillskott. För tillfället äter jag 5 kosttillskott på träningsdagar, plus vitaminer och omega 3. Det blir BCAA och PWO innan träning, BCAA, proteinpulver och vitargo efter träningen och sen caseinprotein innan läggdax. Det är en hel del. Framför allt så är det en hel del för någon som sa att "hon skulle minsann aldrig ta sånt där pulver" och "det är ju bara idioter som dricker pulver". Men tji fick jag alltså! =) Igår stötte jag på en sån tjej efter träningen. Jag, min pojkvän och en vän stid och pratade om det här nya tillskottet och tjejen sköt in med "vad är det för fel på potatis?"... Självklart kan jag motivera användandet av varje kosttillskott för annars skulle jag inte använda dem... MEN... Jag måste erkänna att jag tycker att man blir lite uppfuckad i huvudet av det här... Hela kosttillskottsdjungeln, träningsteori, vad är bäst m.m. Jag anser till exempel inte att jag har tränat när jag har avverkat en timme på motionscykeln och bara det är ju lite knepigt egentligen. Vet inte riktigt vart jag ville komma, men jag ville nog bara säga att det är lite tokigt i alla fall! =)

För övrigt hittar ni ett väldigt bra inlägg här: Bra inlägg

Man ska göra det man tycker är roligt...

... och det har jag inte gjort på sista tiden. Jag har känt mig trött, matt, orkeslös och allting har känts jobbigt eller tråkigt. Jag har känt mig konstant ledsen och som att det inte finns några glädjeämnen i livet över huvudtaget. Det har känts otroligt påfrestande. Därför krävs det ändring. I helgen har jag bestämt mig för att jag skjuter upp min tävlingssatsning. Det blir inget Alströmertrofén för mig i år, inte heller några andra nybörjartävlingar som går under sommaren utan jag satsar direkt på det som har varit målet hela tiden, nämligen Body fitness-tävlingen under Fitnessfestivalen i december. Det känns som ett jättebra beslut.

Det här satsningen har dock inte varit för intet utan jag får se det som så att jag har lärt mig mycket om mig själv, kroppen och hur jag och en diet fungerar, vad som passar mig och vad som inte gör det. Det känns ju så klart alltid tråkigt att inte slutföra ett mål men jag får tänka som så att det huvudsakliga målet är detsamma. Alströmertrofén var ett träningstillfälle för mig som jag nu blir utan på vägen... så kan det gå.

Förutom att jag mått dåligt så är en annan anledning att jag inte vill fortsätta att jag inte tror att jag kommer hinna komma i den tävlingsform som jag vill ha. Jag har ingen lust att göra något "halvdant" och att stå på tävlingsscenen utan att vara i tävlingsform känns inte som ett alternativ för mig. Jag hade en bra plan och jag tror att jag hade lyckats om jag hade fortsatt på den banan men man hör så mycket från alla håll och kanter hela tiden så i alla fall jag blev förvirrad och fick aldrig någon riktig klarhet över vad som var rätt. Tyvärr ändrade jag mitt upplägg från min ursprungliga plan och vad jag trodde på och det var nog dumt eftersom det bara skapade förvirring och stress. Men, det är lätt att vara efterklok... =)

Nu är i alla fall tanken att jag ska gå på en diet med högre energiinnehåll där jag ska hitta en bra balans mellan träning, cardio, och framför allt maten. Att hitta en kost som är behaglig att ligga på varje dag där jag känner att jag inte behöver göra stora utsvävningar särskilt ofta, dvs en kost där jag slipper känna att jag måste hetsäta emellanåt. Det känns grymt roligt och jag är väldigt peppad på både träning och kost!!!!

Hypokondriker?

Jag har självdiagnostiserat mig till (kronisk) kompartment syndrom och inte benhinneinflammation. Fuck! Inte roligt alls men efter några dagar utan någon fysisk aktivitet över huvudtaget så känns det lite bättre i benet i alla fall... men ändå... Inte bra, nej nej.

Dessutom känns det skrämmande välbekant när jag läser:











Spelar min kropp mig ett spratt?

Torsdag v. 12 - Johanna väger 64,7 kg
Torsdag v. 13 - Johanna väger 67,8 kg

Vad hände där? Jag kan förstå att jag väger mer efter att jag hade 36 h ätardag tord-fredag förra veckan. I lördags vägde jag nått på 67... och sen dess har jag varit kvar där. 3 kg plus fortfarande. Min mage är som en ballong och på kvällarna ser jag (hög)gravid ut. Det känns verkligen inte motiverande att fortsätta kämpa när det känns som att allt går emot en. Jag har skött mig prickfritt sen i fredags, men inga resultat får jag. Igår poppade några nya blodådror fram på träningen i och för sig vilket var kul, men annars...

Enda som har varit skönt den här senaste veckan är att jag typ inte varit hungrig över huvudtaget... utan snarare känner mig lite stoppad och däst... har till och med kunnat sänka intaget lite vilket iof inte heller har gett några resultat på vågen... Och allt snack om att vågen inte säger allt och att man ska titta i spegeln istället passar sig inte här... Det ser ju ÄNNU värre ut i spegeln ffs! Det känns faktiskt rätt tröstlöst! =S

Jag hoppas innerligt att det bara är vätska som min kropp envist håller kvar och att allt och lite till bara kommer rinna av mig snabbt som attan. Helst nu i eftermiddag. Mitt mål för den här veckan är 64,1 kg.. Känns oerhört avlägset och det känns även som att jag inte har en chans över huvudtaget att komma i tävlingsform till juni. Eller ens till Tammerpokalen i juli... Men vi får se hur det blir... Jag fortsätter nu i alla fall...

Någon slog huvudet på spiken idag...

http://emliscious.blogspot.com/2011/02/hur-ska-tjejer-nagonsin-forsta-att-de.html

Jag älskar BODY men när jag läste den här artikeln (kanske mest kollade på bilderna) blev jag äcklad. Tycker att bilderna var hemska och mest passade i nån utvikningsblaska/tidning för fetischer, inte en inspirationstidning för oss seriöst tränande. De avklippta tröjorna där undersidan av brösten visas får mig att må illa. Det ser vidrigt ut och är verkligen SMAKLÖST! Likaså gillar jag inte heller Månadens Curl Girl som alltid finns i början av tidningen, men det är en annan sak. Skäms på Body! Ni är en träningstidning, håll er till det!

Efterlyser fettmätning med kaliper...

Vet DU vart man kan göra det i GÖTEBORG?

Att säga vad man tycker...

Jag har fått ganska mycket kritik för mitt inlägg "Några ord om framtiden...". Att jag är naiv som tror att jag kan se ut som på bilden om 6 månader, att jag inte förstår omfattningen av min satsning, att jag inte har nån koll alls, att det tar längre än 6 månader att bygga upp en tävlingsfysik, att jag har orimliga förväntningar och inte är beredd alls på det jobb och slit som krävs. Kritiken kanske inte är framförd på det bästa sätt, men jag tycker faktiskt att det är rätt härligt ändå. Folk som säger vad de tycker istället för att stryka en medhårs hela tiden. Annars tycker jag ofta att det känns som att man bara omger sig av ett gäng med "ja-sägare" i bloggvärlden. Jag håller visserligen med om att man ska peppa varandra och inte trycka ner någon, men man kan omöjligt hålla med om allt eller tycka att allt är så strålande som jag i alla fall ofta upplever att inlägg och kommentarer är. Lite kritik/pointers hjälper dig att hålla fötterna på jorden. När jag skriver ett inlägg om planerat upplägg så vill jag gärna ha både positiv och negativ feedback just för att kunna förändra saker till det bättre.

Inför min tävlingssatsning kan jag säga att jag startar faktiskt inte från scratch utan jag har styrketränat seriöst i flera år, känner mig bra insatt i träning och kost, har kostscheman från tidigare dieter individanpassade till mig av en mycket duktig person, kommer att inspireras av kostschemana och upplägget från en person som deltog i årets Talangjakt, har bra hjälp och stöd hemifrån, kommer att göra regelbundna fettmätningar för att hålla holl och dessutom finns det massor hjälp att få om jag känner att det inte går som jag vill. Jag är seriös i min satsning, men samtidigt så tycker jag inte att det är liv eller död. Jag är dessutom hellre optimistisk och satsar än pessimistisk och aldrig försöker eftersom jag tror att det är för svårt. Jag ångrar hellre något jag gjort än något jag aldrig vågade.

Några ord om framtiden...

Igår diskuterade jag och min käre pojkvän min framtida Body Fitness-kropp medan vi bläddrade i Body-tidningar för att få tips. Vi kom fram till att det jag skulle behöva träna lite extra är helt klart rygg på grund av mina nästan obefintliga lats, ben för att det är snyggt och sen tyckte jag även axlar för att jag tycker det är snyggt med mycket axlar och det verkade ha gått hem under tävlingarna i helgen. Att endast besitta ett par väldigt bra axlar verkar ta en lååångt i tävlingen. För att förbättre de här muskelgrupperna så diskuterade vilite fram och tillbaka om träningsupplägget, mestadels vilken träningssplit som skulle köras. Min pojkvän röstade för att dela upp benpasset i framsida vid ett pass och baksida vid ett annat, men jag trivs bra med att träna ben på endast en dag. Vill gärna springa nån gång i veckan och vill inte springa med träningsvärk i benen. Ett benpass i veckan ger alltså större möjlighet till att springa. I övrigt så får axlar ett separat pas soch rygg ett separat pass och det kommer bli mycket strikta övningar och dropset i ryggträningen. Styrketräningsupplägget kommer att se ut så här:
  1. Axlar & Mage
  2. Rygg
  3. Bröst & Armar
  4. Ben
Något som vi också diskuterade var diet. Egentligen vore ju det ideala att satsa på att bygga upp de här muskelgrupperna i ett halvår och sen gå på diet för att ge dem en chans att faktiskt växa. Men ska jag ställa upp i Alströmertrofén så är ju inte det möjligt i och med att den går redan i juni. I och för sig kanske det finns en chans att ändra sina muskler även under diet för det verkar ju ha fungerat för tjejerna i Talangjakten... Min pojkvän tycker att jag ska köra diet lite på känn medan jag tycker att jag ska mäta och väga och så kommer det att bli. Kontroll helt enkelt! Frågan är bara när dietstart ska vara och hur mycket som jag borde tappa... Blir det Alströmertrofén så borde jag nog börja redan efter nyår... Frågorna är många och svaren är få just nu... Men det är roligt att sitta och klura på... =)

Så här skulle jag vilja se ut när det är dax...


Tidigare inlägg
RSS 2.0