Den bittra sanningen...

... det finns två saker att bekänna... Nummer ett: Idag körde jag det första benpasset sen den 27:e mars. Det är 4 veckor utan benträning. Vad hände där egentligen? Jag brukar ju nästintill alltid träna igenom hela kroppen varje vecka och aldrig skippa en muskelgrupp sååå länge... Nu har jag i alla fall tagit tag i det igen. Idag blev det ett ganska lätt benpass och det kändes väl helt okej. Tog ner nått snäpp på vikterna på de flesta övningar, och rätt rejält på benpressen. Men jag fick bra kontakt och det kändes bra i det mesta. Antagligen får jag rätt mycket träningsvärk imorn men det kan man ju knappast kalla nackdel. Härligt! Hoppas på riktigt mycket också! =)

Nummer två: Dagsformen, eller dagsformen kanske är fel ord. (klickbar bild) Den ständiga formen snarare. Ingen bättring där inte utan det känns snarare som en ständig försämring... Eller som min pojkvän kallade det igår, en kvinnlig form. Jag trivs inte, men verkar vara oförmögen att göra nått åt situationen. Jag har hittat mig själv i den idiotiska situationen som jag själv har skrattat åt personer som är i många gånger... Den situationen är alltså att man sköter sig i några dagar, väntar sig superbra resultat, vilket man givetvis inte får och då tappar man all motivation och sköter sig hundra gånger sämre några dagar innan det börjas om igen. Idiotiskt... Jag vet så mycket bättre, men det är så svårt att låta bli. Jag antar att motivationen inte riktigt finns där fullt ut just nu. Nått som jag har väldigt mycket motivation till är däremot: (om ni kan tyda vad jag menar! ;))


Kommentarer
Postat av: Tove

Fy bubblan, låter jobbigt med en motivationssvacka men jag känner väl igen mig!

Förra våren gick jag till en träningscoach som hjälpt emig med kostschema och regelbundna kroppsmätningar. Det gjorde susen för mig då!

2010-04-22 @ 15:38:38
URL: http://endorfinen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Ditt Namn:
Kom ihåg mig?

Din E-mail: (publiceras ej)

Din Bloggadress/hemsida:

Kommentar till inlägg:

Trackback
RSS 2.0