Johannas Träningsblogg

Imorse åkte jag och John upp till Skatås för att börja dagen med lite löpning. Jag sprang några gånger i mars, men annars har konditonsträningen varit lika med noll hela året. Jag valde att springa 8:an eftersom det är den flackaste rundan jag känner till i Skatås även om själva distansen kändes mig övermäktig. Jag tog mig i alla fall runt (inte i någon hisnande fart och med en del gåpauser i uppförsbackar) och nu i efterhand kan jag konstatera följande:

• Jag tycker om att springa i nedförsbackar! Det känns lätt och hastigheten ökar för varje steg. Det känns som att man flyger fram bara av att trycka ifrån lite med foten.
• Jag tycker att det är helt okej att springa på raksträckor. Om jag kommer in i "lunken" vill säga. "Lunken" kallar jag det när jag kommer in i ett flow och det liksom bara flyter på och jag kan rulla på i samma tempo med jämn ansträngning. Idag lyckades jag komma in i "lunken"vid några tillfällen. Då är det riktigt nice!
• Jag hatar att springa i uppförsbackar. Det är bara jobbigt, tungt och besvärligt och förstör mitt flow fullständigt. Så länge jag inte har superkondition så trivs jag bättre med att gå uppför backarna. Backintervaller är en helt annan sak (då är det ju fullt ös och sen får man stanna). Nu menar jag när jag springer en distans och det kommer en backe och förstör mitt  allt. Jag gillar inte!
• Slutligen... suprise suprise... Konditionen blir inte bättre av sig själv. Tränar man ingen konditionsträning (eller som i mitt fall nästan ingen lågintensiv cardio heller) får man inte bättre kondition heller. Min kondition är fortfarande kass.