Johannas Träningsblogg

En himla rolig kommentar men kanske inte när det kommer till kritan. Jag har varit på diet i stort sett hela 2011. Min egna tävlingsdiet från nyår till påsk, sen en period där jag försökte hålla kvar vikten genom att fortsätta hålla samma diet som blandades med hetsätning fram till nationaldagen, sen följa uppbyggnadsdiet under några veckor för att i slutet av juli gå på ytterligare en tävlingsdiet, denna gången med hjälp. Oavsett hur gärna man vill att ens diet inte ska påverka någon annan än sig själv så gör den det. Det jag ju jag som har valt att gå på diet och ingen annan så därför borde det ju endast påverka mig kan man tycka, men så är det inte. Det påverkar alla runt omkring dig och särskilt de närmaste. Det är oundvikligt.

För det första så blir vardagen oerhört inrutad med mat, träning och att att form av spontanitet blir som bortblåst. Därför försakas vänner, roliga saker och socialt umgänge. Vill man umgås så får man acceptera de väldigt snäva gränser som finns. Dessutom så blir i alla fall jag även trött, orkeslös deprimerad, arg, ledsen, irriterad, apatisk, och utan vilja att göra någonting. Stunderna med energi, ork och glädje har varit få. Som jag fick höra igår så är det inte roligt att leva med någon som är deprimerad och det kan jag verkligen förstå. Nästa diet hoppas jag att jag kan hålla lite lugnare tempo och därmed få behålla mitt förstånd. =)

Man måste helt klart vara beredd på uppoffringar när man går på tävlingsdiet, och måste tycka att det är värt slitet och mödan. Jag har verklien haft världens bästa stöd hemifrån under hela året. Min kära pojkvän blir glad av att se mig uppfylla mina drömmar, sträva efter mina mål och tycker själv att fitness är roligt och intressant. Han har peppat mig, gått med på varje morgonpromenad/morgonlöpning, planerat hela sin dag kring mig och mina rutiner, gjort allt för att underlätta för mig, ändrat mycket i sin kost eftersom jag inte klarat av att ha någonting frestande hemma över huvudtaget (hejdå bröd, fil/yougurt, korv, ost, normala basvaror, m.m.m.m.), bitit ihop och försökt sprida kärlek när han inte fått mycket tillbaka över huvudtaget. Verkligen beundransvärt! Han är en riktig guldklimp! Det har ju som sagt inte varit mitt snällaste år... och han är nog glad nu när dieten slutar och vi kan leva ett mer normalt liv igen... som kommer att bli helt underbart! Vi var båda inställda på att det skulle bli en jobbig period, men det blev nog ändå värre än väntat. Men som sagt, att tro att en tävlingdiet endast påverkar den som dietar är naivt och därför tycker jag att det är viktigt att om man ska gå in i en tävlingssatsning så är alla parter med på det och förberedda på vad det innebär (även om man inte vet ritkigt hur man reagerar i förväg)... Det är ingen dans på rosor men tänk vilken glädje när man har nått sitt mål! =)

Jag råkade surfa in på Satus blogg tidigare idag.
Något jag kanske inte skulle ha gjort upptäcker jag så här i efterhand.
I just can´t get it out of my mind!
Vad? Jo, nått som låter som det godaste jag kan tänka mig!!

DUMLE...
... med smak av PEPPARKAKA...

Sug på den ni.


Ska ätas snarast (typ eftermiddagen 3/12)

Så här under diettider känns det ofta som att jag går på lånad energi...
Då blir det extra viktigt med bra kosttillskott, t.ex. fettförbrännare, pwo m.m.
Jag använder mig av Olimp som jag köper på Sportkost.se

Igår hämtade jag ut ett paket från Sportkost på Posten.
Jag hade beställt mer fettförbränningspiller (burn fat burn).
Trodde att de hade skickat fel när jag öppnade lådan först. Vad var det här?
Men den var fullproppad med samples!
Den här och den här från Olimp. Ska genast prova.
En mycket trevlig överraskning!

Jag har inte gått och dött om ni tror det... även om det varit, är, nära...
Senaste veckans diet har verkligen fått mig att känna piss.
Att det är tufft att dieta och att jag efter ett tags diet har 'ledsen' som grundläge vet
jag sen innan, men att känna sig deprimerad, må piss, gråta och bara vilja
lägga sig ner och dö är en helt annan sak.
Jag har dock följt dieten till punkt och pricka även om jag varit frånvarande
från bloggen och även om det varit extremt tufft. Nu har jag bara några timmar till
att härda ut idag innan det är dax för dietpaus/ätardag/vilodag imorgon...
Sen är det nya tag som gäller igen.
Andra tag.

Jag måste slå ett slag för kolydrater efter träningen.... Jag tillhörde länge dem som "bara" tog en proteindrink efter gympasset och sen var det bra... men sen i våras har jag kört med protein och snabba kolhydrater efter träningen och just kolhydraterna är verkligen nått som jag känner skillnad av. Förutom preworkout-produkter tycker jag att det är rätt svårt att känna nån sorts effekt av kosttillskotten men jag brukar i alla fall tro att de gör nytta och hjälper mig på vägen mot mina mål. Snabba kolhydrater direkt efter passet kan jag nästan känna hur de sugs upp i musklerna och hjälper dem att återhämta sig, växa och bli stora (tillsammans med proteinet givetvis). Det känns faktiskt grymt och jag tycker att jag har lagt på mig lite mer muskler sen jag började med det också. Till en början så använde jag mig av Vitargo, men sen i somras så har jag kört på Olimps Carbonox. Fördelen där (förutom priset) är att man slipper "papperssmaken" och istället har en väldigt massa goda smaker att välja på. Själv har jag Citrus just nu och när man blandar det med mitt chokladprotein så blir det en minst sagt lustig smak, men god. Både jag och min pojkvän gillar den! =)

Igår fick jag mitt nya kost- och träningsschema från coach Madde (eller den numera självutnämnda "Sadisten"). Det är alltid lika roligt när det mailet dimper ner i inboxen. En sak som jag tycker är rolig med de här schemana är att jag "tvingas" prova saker som jag aldrig provat innan, och antagligen aldrig skulle ha kommit på tanken att prova heller om ingen sagt åt mig att göra det. En sån sak är galet tokiga intervaller, superseta knäböj och upphopp, köttfärs- och bönröra och som jag kommer att börja med från och med nästa vecka, tonfiskbiffar. Oftast är det positiva upplevelser. Roligt roligt!

Det nya schemat kommer att innebära en del förändringar. Samma träningsupplägg men andra övningar. Ett extra cardiopass. Ca 100 kcal mindre varje dag. Spännande. Jag vill börja nu på en gång... men det är inte förrän på måndag det är dax. Bara att vänta och längta! =)

Jag har fått många frågor om jag inte kan berätta mer om mitt dietupplägg. Hur jag tränar ser nu i spalten till höger och i varje träningsinlägg. Hur mycket jag äter har jag skrivit ut. Exakt vad, när och hur jag äter tycker jag känns rätt orelevant att berätta av flera anledningar. De flesta av anledningarna kan du läsa i det här inlägget (ja, jag är för lat för att skriva ett eget när det redan finns bra beskrivet. Lägger energin på träningen ist ;)).

Visst längtar jag efter måndag då det nya upplägget kör igång... men tills dess så är det mycket roligt som händer. Imorn är det dax för formchech och jag ska väga och fota mig. Spännande! Den här veckan har jag dessutom längtat som en galning efter ätardagen som infaller imorgon... Smaskens ska det bli... Sen härliga/dödsjobbiga intervaller och träning på söndag. Det är bara att köra på helt enkelt...

I måndags hade nöden ingen lag. John hade agerat riddare i nöden för datatrubbel och jag följde snällt med och umgicks... så till den grad att jag höll på att svälta ihjäl. Ja, vem blir inte hungrig efter att ha kört ett tungt benpass med två nya rekord och endast taget en drink med 40 gr proteinpulver och 40 gr vitargo efter vid 15:30, samt 2 knäckemackor med avokado på vid 16-tiden... och sen behöva hålla sig utan mat ända till halv NIO!!! Jag höll på dog av hunger. Fick lägga mig ner och bara försöka ligga stilla ett tag för att inte ödsla den lilla energi som fanns kvar i min kropp. Fick tag i ett äpple ungefär halvvägs, men som ni vet så tycker jag ju att frukt bara gör att man blir hungrigare så det hjälpte ju inte direkt... Både jag och John höll på dog av hunger när vi äntligen kunde åka hem och hemma väntade inte ens färdig mat... så då var det bara till att stanna till vid första bästa ställe, Burger King.

Väl på Burger King så försökte jag ändå äta hyfsat bra. En burgare utan strips blev det... men hungrig som jag var så ville jag ha 2 köttbitar på min burgare. Resultatet av min beställning blev en "The Angus Bacon & Cheese" med extra kött, och så en bytta ketchup på så klart för att dämpa hamburgersmaken lite (inget fan av burgare). När jag satt där och glufsade kände jag mig ganska nöjd med mig själv... "Det här målet är ju inte så pjåkigt trots allt" kommer jag ihåg att jag tänkte högt, så då kom diskussionen igång om hur mycket det kunde tänkas innehålla... Inte så mycket och rätt bra grejer var min tanke, väldigt mycket och inte så bra var Johns tanke... Det var så klart tvunget att utredas vidare.

Hör och häpna... min lilla burgare, som jag inte ens blev särskilt mätt av, innehöll hela 907 kcal, plus ketchup. Det känns helt galet! Min känsla av duktighet är borta kan jag säga. 907 kcal är kanske inga hisnande mängder ändå, men när man äter det plus sju mål till per en dag kan det väl bli rätt mycket. Burger King ska i alla fall ha beröm för sina utförliga näringsdeklarationer (fanns även uppsatta i butiken). Jag måste erkänna, jag är lite chockad!

Jag kommer ihåg första gången jag skulle dricka en proteindrink. Den smakade verkligen vedervärdigt. Så fruktansvärt äckligt och det tog mig en hel evighet att få i mig den... vilket gjorde att den blev ljummen och naturligtvis smakade ännu värre. Det tog bra länge innan jag började tycka att de var goda... Kanske var det när jag bytte märke? Jag minns faktiskt inte. Idag älskar jag dem. Så himla gott att ta efter ett träningspass. Som en liten godisbelöning nästan ju och det skulle kännas oerhört knepigt att inte ta en p-drink efter ett pass... Det känns ju som ett måste, en del av träningen på sätt och vis.... 

Det var inte länge sen jag stiftade bekantskap med caseinprotein. Tror det var i januari nån gång jag blandade ihop det till en fin pudding för första gången. Min beskrivning då var ju "Smaken av ingenting blir bara äckligare och äckligare och första gången höll jag knappt på att få i mig det utan att spy..." och det säger väl ganska mycket... men gång efter gång som jag åt det blev det godare och godare och nu tycker jag faktiskt att det är jättegott. Kan längta till min pudding om kvällarna! En riktigt härlig och god avslutning på en bra dag...

Nån gång nu under våren så började jag använda mig av Vitargo, vitargo pure som inte ska smaka nånting och man ska kunna ha i sin proteindrink utan att den ändrar smaken... Jo tjena, istället för att smaka mumsig jordgubbsmilkshake så fick jag en bautadrink som smakade trä. Blä, blä och ännu mera blä. Min smarriga proteindrink var totalt förstörd! Där krävdes det verkligen vilja för att få i sig allting... men jag har pinat i mig det ett tag nu och nu börjar det änligen smaka gott. En stor drink med en lätt smak av jordgubb (eller den smak jag har på proteinet för stunden). Mums! och nu ser jag fram emot min jättestora drink efter träningen igen! Gott, gotti gott gott!

Livet (eller smaklökarna) är allt bra knepigt ibland... Jag håller dock fast vid att jag inte tycker om gurka... inte heller gröt, paprika, tårta eller burkananas! =)

Jo, jag skulle lägga till kolhydrater i kosten idag och vi hade det lite knapert med sånt hemma så vad tanken att ta en frukt till mellisarna (plus bröd till lucnh och frukost som redan var klara)... men päronen var så perfekt mogna så de var otroligt goda! Alla 4 slank ner... 2 på förmiddagen och 2 på eftermiddagen. Plus en clementin... Frukt för ett helt år mao! =)

Enda sen man var ett litet barn har man ju fått höra hur otroligt bra det är med havregrynsgröt. Det är nyttigt, gott och man står sig otroligt länge på det. Det där med gott har jag aldrig riktigt förstått och därför har jag även hållt mig ifrån gröten för allt vad jag kunnat. Sen har det ju varit nästintill omöjlig att missa prisandet av gröten på diverse bloggar. Gröt, och då särskilt proteingröt, ska ju tydligen vara "the shit" att äta till frukost... 

För att bli kvitt mitt enorma godissug så tänkte jag försöka äta mer kolhydrater och då testa denna otroliga frukosträtt... Start i lördags. Smaken tänkte jag att jag skulle ha blivit vuxen nog att gilla nu och visst var det så... Smakenvar väl okej, men otroligt slemmig konsistens... men det gick bra... Jag körde på proteingröt för att få en så komplett måltid som möjligt. Lördag, med smak av vanilj och kanel... Söndag, med smak av mintchoklad och kanel... Nu blev jag återigen stärkt i min åsikt att det inte är gott med söta frukostar... men men, för den goda sakens skull kan det väl gå... 

Den goda saken då... nyttigheten och att hålla sig mätt/stå sig länge... Ja, nyttigt är det säkert... men nån mättnadskänsla uppstod knappast. Visserligen var det lie kämpigt att få i sig all gröt för jag kände mig mätt/full i magen... men den känslan varade kanske 5 minuter. Efter en timme var jag ju dödshungrig igen... I söndags tyckte jag verkligen att jag drog ut på tiden så länge som möjligt innan jag kände att jag verkligen var tvungen att äta mer... och då hade det gått 1 h och en kvart... Så stå sig på havregrynsgröt det gör jag inte... Nej fy... Ingen mer havregrynsgröt för mig. Så fruktansvärt överskattat!

Något som är bra att diskutera så här i påsktider är kanske ägg... särskilt med tanke på att jag fick en liten "uppläxning" här om dagen när jag tog fram min eftermiddagsranson på 3 st XL-ägg. Tydligen verkar de flesta inte "klara av" att äta fler än 1-2 ägg på raken och tydligen verkar de flesta vara övertygade om att det heller inte är bra för dem att göra det. Det här med att man inte ska äta mer än 1 ägg om dagen var faktiskt inget jag hade hört talas om förrän för nått år sen men placerade det snabbt i samma fack i mitt huvud som sån sorts information som t.ex. att potatis ger cancer. Dock har jag sett att väldigt många inom styrketräningsvärlden pillar bort äggulan (det godaste) när de äter ägg och istället äter en himla massa (och kastar onödigt mycket). I alla fall, helgens uppläxning bestod i en kortare föreläsning om att det under påsken gick bra att äta kanske uppemot 7 ägg men på daglig basis skulle man inte äta mer än absolut 1 ägg om man inte ville be om hjärt- och kärlsjukdomar. Jag kan tänka mig att det var något upprörande när jag slängde in att jag åt 5 stoooora ägg om dagen, varje dag... =)

Jag har i alla fall aldrig mått sämre av att äta många ägg varje dag i en lång period som jag gjort av att inte äta några ägg alls. Jag tror att det är gammal förlegad troende helt utan belägg. Ägg är gott helt enkelt och man kastar inte mat (gulan), punkt slut.

På sistonde har jag varit väldigt duktig. Senaste året (åren) har jag druckit väldigt mycket läsk och nu under dieten har det blivit minst 1 Pepsi Max om dagen... men när jag la om kosten till mer lchf-stuk så bestämde jag mig för att skära ner, mestadels för att inte rubba ketosen men även för att jag intre tror att det är särskilt nyttigt att hälla i sig massa sötningsmedel, kolsyra och allt annat som finns i läsk. Det har gått grymt faktiskt. Istället för 1+ läsk om dagen så har det blivit en läsk i veckan, om ens det... men i helgen så halkade jag dit igen. Jag drack läsk fredag, lördag, söndag och måndag... men nu får det vara slut!

Nått annat som jag har brörjat dricka på sistonde är te. Tar en stor kopp till frukosten och en stor kopp efter lunch på vardagarna för att hålla mig mättare. Riktigt gott och skönt att bli varmt i magen. =) Däremot fick jag en liten chock när jag kollade teförpackningen. Te innehåller tydligen ca 4 kcal per dl drickfärdigt te...(!) Jag har alltid trott att te var likställt med vatten, men tydligen inte. Visserligen är det inga mängder som gör att jag kommer hålla mig borta från det men det var verkligen inget jag hade räknat med eller ens trott... ja, man lär sig nått nytt var och varannan dag! Favoriterna nu är Vanilj och African Roibos!

För övrigt kan jag meddela att jag endast druckit alkohol en gång i år... en gång sen juldagen till och med... och den enda gången var det bara några få glas vin, ingen partykväll. Renlenadsmänniska here I come! =) Haha... nej, men tills efter tävlingen blir det uppehåll i alla fall! =)

... utan det svåra kommer när man INTE håller sig till dieten. Konstigt kan man tycka... men egentligen inte. Hur svårt är det att veta exakt vad och när man ska äta? Du behöver inte tänka, kroppen vänjer sig, man känner sig nöjd, har sina glädjestunder (måltider) med jämna mellanrum varje dag och allting känns helt okej. När man sen ska äta någolunda fritt så börjar kroppen skrika efter näring. Igår åt jag mer av min vanliga dietmat (alltså råvaror som är tillåtna i min vardag men i större mängder) och trots en större lunch blev jag vrålhungrig på eftermiddagen. Trots stort mellanmål var jag vrålhungrig direkt efteråt. Jag ville ha allt jag kom över och kände mig totalt utsvulten även efter direkt middagen och mitt kvällsmål.

Idag är jag väääldigt hungrig och dessutom sugen på allt möjligt (ok, mest choklad och mackor). Har varit väldigt nära att gå och köpa både baguette och choklad hela förmiddagen... men istället blev det 2 st Pepsi Max nu efter lunch. Hade jag inte ätit mer igår hade jag säkerligen känt mig både mätt och nöjd igår, mätt och nöjd idag och dessutom sluppit det här fruktansvärda begäret. Värt det eller inte, vet inte men tror det är vettigt... 

Jag antar att det är kroppens naturliga överlevnadsmekanismer som sätter in... Jag befinner mig ju ändå i ett stadie av svält och kroppen anpassar sig till det. När den inser att det finns tillgång till mer mat så försöker den väl intala mig att få i mig så mycket som möjligt. Precis kände jag igår också... och jag åt mer än planerat men det var bara bra mat allting så det känns bra... Nästa helg har jag planerat en dag med kolhydrater. Då blir det nog ännu svårare att "komma tillbaka" till dieten sen. Just nu vill jag (egentligen bara springa och köpa choklad) bara härda ut och vänta tills allt känns bra igen...

Jag jobbar på en liten arbetsplats och just nu pratar vi mycket om mat, kalorier och träning. En kollega har precis gått med i Viktklubb på Aftonbladet för att nå sommarformen och en annan kämpar mot sockersuget. I viktklubb för du äta mer om du tränar och man registrerar hur mycket man rör sig och får en kalorikvot extra att äta. Den andra kollegan promenerar mycket och har en app på mobilen som mäter kaloriförbrukningen när han är ute... Själv cyklar/crosstrainar/löpbandar jag och håller koll på kaloriantalet, inte för att jag tror på det utan för att hålla koll på att jag håller samma intensitet som vanligt. Som sagt, det blir mycket kalorisnack helt enkelt... Ett väldigt intressant ämne om ni frågar mig. =)

Nu till saken... Det skiljer otroligt mycket mellan de olika mätsätten... Enligt mobilen så är en timmes promenad drygt 550 kalorier vilket enligt mig känns som sanslöst mycket... vilket viktklubb håller med om... Sen är det min nya vän, motionscykeln här hemma, som visar 120-130 kcal på en cyklad timma vilket inget annat mätsätt håller med om... Och till det intressanta... Vi har lite olika syn på hur man ska se på det här med kaloriförbrukning. Min promenadkollega anser att man ska ta den högsta siffran för att det känns bäst så och kompenserar därefter, min viktklubbskollega kör stenhårt på programmets siffror och jag räknar helst på så låga siffror som möjligt för att vara "på den säkra sidan". Nu räknar inte jag motionskalorier... men ändå.. Sen tror jag inte att någon av dem är helt korrekt heller då det säkerligen varierar från person till person.